Ett halvt hav.
Tolv golv.
Huller och buller kisar mot pappershögern.Solen lyser genom elektroniken. Jag hör av mig för att vara den första.
Jag återkommer till alla tankar tänkta mellan 1050 och 2050.
Ett innehåll möjligt att avyttra med liten men ändå säker förtjänst.
Serbien är inget undantag.
Skola, sjukvård, samhällets service är långt borta.
Min tolvåriga dotter passar soporna medan jag leker med de andra barnen.
Jag skulle vilja be er att visa det här för era premiärministrar.
En av mina njurar kan skapa ett drägligt liv.
Till och med Kenya.
Den som vill se med egna ögon.
Jag har ingen mjölk att köpa pengar för.
Drömmen kanske bara blir en dröm och till sist så blir det väder.